Minkafferast

Hon bor väldigt nära och väldigt fint. Det är ganska populärt att hänga utanför henne. Nästa lika populärt som svenska kyrkan blivit för oss ensamma au- pairer.



Jag stod där, rökte min cigarett och funderade på var det är bäst att sätta upp burktelefonen. Det är svårt att ha en naturlig och härlig relation med sin granne om vi inte kan få kontakt med varandra. Turister är för övrigt jätteroliga att titta på. De blir helt hysteriska så fort något händer. Och ja, jag räknas nog fortfarande mer som turist än som en Londonbo, men jag är inte här för att vara turist och därför kanske jag inte blir så exalterad.

Jag stod också och kollade in modet på alla dessa människor från världens alla hörn. Mode excisterar verkligen inte för vissa. Medan andra har så sjukt fina kläder. Dessutom är jag gruvligt avundsjuk på alla som hittat Pre- Mart. Vilket alla, utom jag, verkar ha lyckats med. Tydligen väldigt billigt och väldigt bra.

Fick ett mail från min "agency" idag om pubkvällar. Kanske ska våga mig dit någon gång.

Idag är också min första arbetsdag. Jag var ganska nervös över hur det skulle gå, men det gick verkligen jättebra. Thea var t.o.m. hjälpsam och snäll. Men vilka ungar att ha energi på morgonen. Jag tror att jag och Thea kanske kommer att tycka om varandra iaf i slutändan. Hon är dock lite svår att ha att göra med. Men egentligen är hon väl snäll...samtidigt som hon är jobbig.

Jag gick nästan vilse idag också. När jag hade stått och låtsas vara sofistikerad ett tag utanför grannen, tog jag en promenad genom en park. Där var tre galningar med en hund. De gormade, skrattade, drack nog inte juice och ville bada i en fontän. Jag tyckte iofs att det var ganska uppiggande att det inte bara är jag som är något udda och bortkommen i London.

Jag blev också förföljd från Buckingham Palace...


Man känner sig jättefånig när man är ensam och fotograferar turistmål.

Sedan stod jag där ett tag och funderade på om jag hade koll på läget eller inte. Och då, då får jag syn på det. Ett budskap från Gud eller någon som vill uppmuntra mig iaf, mitt i London. Jag tyckte det var väldigt... bra iaf.
För övrigt måste jag köpa kaffe från Starbucks snart. Längtar till helgen då jag och Madde ska besöka London eye och the Swedish pub.

Budskapet:


Mina vänner och familj som läser det här, skriv gärna mail. Jag vill veta hur ni har det och måste dessutom få veta att ni kommer ihåg mig. Nu ska jag skriva brev till mormor och morfar.