Minkafferast

Alldeles för många gånger är människan inte nöjd. Inte med sig själv, inte med andra, inte med livet, inte med situationen och så vidare. Jag vet, jag är från Örebro. Att klaga ligger i blodet på mig. Och ja, vi har hört det många gånger förr. Att man ska tänka positivt, att man ska tänka på allt som är bra, att man ska vara glad. Det låter som äckliga klyschor utan någon substans bakom. Men ibland kanske det ändå inte är så dåligt med dessa klyschor. Ibland kanske klyschorna finns just därför att de säger något värdefullt.

Och idag så var jag en klyschdrottning. Jag tänkte positivt, jag såg inga bekymmer och jag var övertygad om att allting kommer att lösa sig. Och varför? Jo, för att jag har blivit påmind om att ibland är jag så jävla bra. Någonstans är det, det enda som behövs. Att man själv eller någon annan påminner en om hur jäkla bra man faktiskt kan vara. Idag fick jag tillbaka min tenta i statistik och jag hade VG på den. Jag och en till hade det. Och fy fan vad glad jag blev. Jag var ganska övertygad om att jag hade kuggat den. Men nej. Och jag blev stöddig och glad, jag blev påmind om hur jäkla begåvad jag kan vara ibland. Och någonstans tror jag att det är viktigt att vi tillåter oss att vara stolta och stöddiga ibland. Ibland har man rätt att vara stöddig och få berätta för alla om hur bra man är. Jag tror att om vi inte gör det ibland så kommer vi aldrig få känslan av att livet faktiskt inte är helt åt skogen. Så, det jag vill säga till er mina kära vänner och familj är att ni är så jävla bra. Så glöm inte bort, utan var lite stolta och stöddiga ibland. Ni förtjänar det. Och jag också.

Haha, jag skulle kunna bli körnikör i någon livsstilstidning med sådan här klyshgoja. Men jag tror fortfarande på att det är hälsosamt att vara stöddig med måtta ibland.

Dagens person: Jag själv. För att jag har upptäckt att jag är begåvad på siffror.
Dagens citat: "Hon mötte gud i stekpannan"
Dagens fråga: Så, vad har ni varit stolta och stöddiga över på sistone?