Minkafferast

Efter att jag bara hade varit här i tre dagar så skrev jag en lista på saker som är bra och inte bra här i London. Tanken var då att jag skulle se efter en längre tid vad som fortfarande inte var bra och vad som är bra. Så här kommer det...

Listan som den såg ut efter tre dagar:
BIG FAT NOT GOOD:
Att man inte kommit in i familjen och alla vanor än.
Inget kontaktnät än.
Att man inte kan kommunicera obehindrat.
Att barnen älskar run- around games över allting annat.
Att Thea skriker och har FÖR mycket energi.
Det är svårt att gå och ta saker ur köket, även om jag har rätt till det.
Att jag några gånger varje dag tänker på min familj och blir alldeles gråtfärdig.
Att man inte vet om man gör bra ifrån sig eller inte.
Mitt sår på mitt knä som jag har fått av alla lekar.

Saker som är bra eller kommer kunna bli bra:
Att Madde är i närheten.
Att Elin kommer idag.
Att vi hittar till Svenska kyrkan.
Att barnen och föräldrarna verkar tycka om mig.
SKYPE OCH MSN!
Att jag tog med min egna dator.
Att min familj ska komma och hälsa på + förhoppningsvis lite vänner.
Att jag är ledig två veckor vid jul.
Starbucks.
Att jag ska göra min räkna ner kalender för en månad och se hur jag känner då.

Ungefär så såg listorna ut efter bara tre dagar här. Såhär ser listorna ut idag:

BIG FAT NOT GOOD:
Jag tycker inte om andras barn.
Jag tycker inte om att vara au- pair.
Man blir aldrig en familjemedlem som en au- pair och det är sanningen, mina vänner.
Att Elin har åkt hem.
Att jag inte sett min familj på sex veckor.
Att jag inte har ett hem.
Att man inte kan kommunicera obehindrat (även om det säkert flyter på bättre nu).
Inget kontaktnät (börjar dock bli bättre).
Att jag har hemlängtan ungefär 24 timmar om dygnet.
Att allting är så dyrt.
Att jag börjar bli apatisk.
Hela staden är fylld med britter.

Saker som är bra eller kan bli bra:
Att jag får åka hem för gott 22 december.
Att min familj kommer på besök.
Madde. Skulle inte kunnat klara det här tre sekunder utan dig. Starka, starkare, starkast.
Börjar få lite fler kompisar.
Starbucks och Starbuckspojken.
Att jag och Madde kommer komma hem och vara grymt stolta och oslagbara.
London är en underbar stad, så enkelt är det. Börjar bara bli tröttna på den.
Att man får köpa vin när man vill och hur man vill.
Primark, Soho och allt annat kul som finns.

Hursomhelst är jag redan grymt stolt att jag klarat det här i sex veckor. På något sätt så har tiden ändå gått ganska fort. Jag trodde aldrig jag ens skulle överleva en vecka i början. Och vad som än händer så går tiden...och allting har ett slut. En dag kommer jag och Madde sitta där på Heathrow (Madde vet redan vad hon ska ha på sig) och vi kommer åka hem.