Minkafferast

Efter att ha varit så gott som ensam i London i sju veckor nu, börjar man inse en del. Man får perspektiv på tillvaron. Jag har också lärt känna mig själv mer. Det hela kan liknas vid att jag åkte hit som en 15- åring och kommer hem som en 25- åring. Jag är starkare, jag vet mer vad jag klarar, jag har lärt mig att verkligen kämpa och jag är väldigt självständig. Hursomhelst så kommer nu en redogörelse för vem jag verkligen är och hur jag fungerar. Läs och njut, läs och spy eller skit i att läsa.

Mina föräldrar har uppfostrat mig och mina syskon i en väldig liberalanda. Både på gott och ont. Vi var sådana barn som fick höra att om vi bott i Kina skulle vi inte få behålla våra leksaker, för de är KOMMUNISTER. Idag känner jag en helt annan slags avsky och rädsla för kommunismen. Men på den tiden kunde jag vakta mina prylar med extrem omsorg, kommunisterna skulle inte få mina saker utan en kamp... Upp till kamp, som de brukar säga. Hursomhelst, kan vi redan här se att jag är väldigt prylkär. Jag älskar mina saker över allting annat och skulle gå rätt långt för att försvara deras rätt. Som Mårre sa en gång "Om huset skulle börja brinna skulle alla springa ut, förutom Therese som skulle öppna ett fönster och börja kasta ut alla sina saker". Och mycket riktigt, när jag var barn hade jag en nödplan för hur jag skulle få ut så mycket saker som möjligt om det började brinna.

Men tillbaka till den liberalaandan. Vi är också uppfostrade till att var och en får leva sitt liv som man vill, men man får också ta ansvar och konsekvenser för det man gör. Som ungtonåring var jag extremt duktig på biten "man får leva sitt liv som man vill" och mindre duktig på "man får ta ansvar och konsekvenser för sitt handlande": Men jag lärde mig den biten också. Tillslut. Hm, ibland iaf...

Vi är också uppfostrade till att alltid stå för våra åsikter och inte låta någon trycka ner oss. Ibland kanske vi därför inte varit världens mest ödmjuka individer. Men man lär sig sånt också. I mitt hem har det alltid varit mycket diskussioner. Diskussioner om allt mellan himmel och jord. Och bråk. När man bråkar hemma hos mig så blir man extremt rosenrasande och sedan har man en diskussion i flera timmar. Tillslut kommer ingen ens ihåg varför bråket började. Och självklart hävdar alla att de alltid har rätt. Men det börjar bli bättre, jag är lugnare som person nuförtiden. (Ja, jag stod för majoriteten av bråken. Jag och Mårre. ) Men idag kan jag minnas alla bråken med ett leende. Dels för att det var lite larvigt ibland, dels för att jag kan ironisera över mig själv och dels för att det faktiskt var lärorikt. Jag har blivit extremt duktig på att diskutera efter alla dessa bråk.

En sak till som alla kanske inte vet är att jag kan bli extremt, sjukligt rosenrasande förbannad. Har aldrig blivit det någon annanstans än hemma, än så länge. Vilket är ett tecken på att jag är trygg hemma och därför kan tillåta mig själv att bli så arg. Men nu var det ett tag sen jag var så förbannad, men...det är otroligt vad arg jag har blivit i mina dagar. Fullständigt tokig. Jag har ett väldigt temprament och jag är en extrem känslomänniska. Jag kan inte göra någonting om det inte känns rätt och om allt känns rätt så kan jag prestera underverk.

Jag pratar med min mamma om nästan allt. Min mamma är helig. Hela min familj är helig. Vi har en otrolig teamkänsla och skulle aldrig svika varandra när det verkligen gäller. En dag kommer vi erövra världen. Men ni behöver inte vara oroliga, det kunde faktiskt vara ett gäng idioter som gjorde det...

Jag är smart. Smartare än många andra faktiskt. Jag kan analysera en text på några sekunder, se samband, jag är duktig på logik, ekonomi, se dolda budskap, minnas saker som jag läst en gång, komma ihåg historiska årtal, diskutera, jag är allmänbildad och jag har ett otroligt bra minne. Dessa saker är jag faktiskt väldigt begåvad på. Det jag däremot inte är bra på är matte, språk (förutom svenska som jag är väldigt bra på och möjligtivs engelska), jag är jättedålig på att uttala saker på främmande språk, jag har noll fingermotorik och kan därför inte måla, sy eller göra någonting som innefattar händerna, jag har ingen bollförmåga, jag förstår inte det magiska med CS, jag är jättedålig på att förstå varför folk tycker om friluftsliv och sådana saker, jag är inte duktig på teknik och ja, det är rätt mycket saker jag inte är särskilt bra på faktiskt.

Som jag sa, jag är rätt smart. Men vad fan betyder ler och långhalm? Att man är lika eller olika? Vem använder ens det uttrycket nuförtiden?

Jag lever mitt liv rikt. Jag älskar lyx, klass och stil. Jag fyller mitt liv med goda drinkar och viner. Dessvärre blir jag kanonfull på rödvin, så det måste jag akta mig lite för. Jag älskar shopping. Men mina kläder, väskor och skor ska vara egna. Det ska vara min stil och inget som vem som helst köper. Min stil ska uttrycka mig. Jag fyller mitt liv med god, rätt dyr mat. Jag älskar mat. Mat är bland det bästa jag vet. Typ livsnödvändigt för mig. Jag fyller mitt liv rikt på vänner. Jag älskar mina vänner. De är så underbara att jag ibland inte förstår hur jag kunde få sådana vänner. Fast sen slår det mig att jag själv också kan vara rätt underbar, så då går allt ihop. Jag fyller mitt liv med sociala tillställningar. Jag älskar att umgås med människor. Jag älskar att dansa på överfyllda dansgolv, jag älskar att ta en rökpaus med Elin och snacka skit, jag älskar att göra tonvis med saker med Madde, jag älskar att sitta och dricka vin och filosofera över något underligt, jag älskar utmaningar, jag älskar att gå på teater, jag älskar filmkvällar eller att bara ta en kopp kaffe med en främling. Eller en vän funkar också.

I mitt liv finns också massor med humor. Jag själv skämtar väldigt mycket. Ibland går mina skämt fram, ibland misslyckas det. Jag kan ha rätt konstig humor. Jag älskar ironi, samhällskritik, sarkasm, idioti o.s.v. Vilket inte är så ovanligt. Det enda är att jag ibland ser tex. ironi i något som ingen annan ser ironiskt. Och jag vet inte varför jag fungerar på det här viset. Det bara är så. Jag kan därför sitta och skratta riktigt mycket för mig själv. Dessutom har jag en ständig tendens till att gapskratta åt mina egna skämt. Oavsett om någon annan skrattar eller inte. Hm, charmigt eller äcklande? Jag vet inte riktigt. Tudelat?

Jag vet inte om jag kan berätta om hela mig här. Jag tänkte skriva om allt som ger mig ångest, panik och komplex. Men jag kanske ska hålla mig till att skriva de bra bitarna? Eller så är det bara så att man helt enkelt kommer upptäcka allting med mig så småningom, om man umgås med mig. Jag är rätt lätt att umgås med, tror jag. Eller hoppas.

Det jag däremot tänker bjuda på är ett bild arkiv som symboliserar mitt liv en del. Bilderna är både fina, fula, fruktansvärda, motbjudande, charmiga, roliga och intetsägande. Men det är jag och jag skäms inte över mig. Så...varsågod!

 Här är en egobild på mig, som jag tog för att se hur min lugg såg ut.

 Här är jag ute med Elin på en lugn utekväll. Lite dricka på Harrys. Om du frågar mig så ser jag jättekonstig ut på den här bilden.

 Här är mitt skrivbord för inte så länge sen. På bilden kan vi se: Ett zebrafärgat skivfodral, en uppslagen Melody Club skiva, fjärrkontroll till min stero, en bit av min stero, en låda med en årsförbrukning av p-piller, ett block med rubriken "metanserien", ett skrivbordsunderlägg med Backstreet Boys, en ficklampa, en penna, en bit av mitt ena skivställ och lite skit. Förstår ni vilket konstigt liv jag lever?

 Här går jag typ förbi en kamera eller något och det är, om vi tittar på mitt leende, bland det bästa som hänt mig i mitt liv.

 Här är jag aspackad på Guilias hejdåfest. Hur vi kan se att jag är full: Jag är fylleröd i ansiktet, rätt varm efter ha dansat och jag pussar någon jag inte vet vem det är. Jag minns dock de röda glasögonen.

 Här är jag på min student. Vilket är och förblir bland de bästa dagarna i mitt liv.

 Såhär ser jag ut när jag är i skolan, röker, lyssnar på Sara och Trollan tar kort.

 Såhär ser jag ut när jag har en cigg i munnen, pratar och samtidigt letar efter en tändare.

 Jag säger "Vänta" om ni undrar...

 Här står jag och kuckilurar...

  Jag är på någon uteservering. Se hur jag håller ölen...

 Fy satan vad jag vill se superdupercool ut här.

Nu orkar jag inte med det här längre.