Kom på att männen inte är de som ger mig största hjärtekrossen.
Inne i en affär som jag inte tänker avslöja namnet på, har faktiskt en image att tänka på, gick jag förbi tjockisavdelningen på väg till provhytten. Jag får säga tjockisavdelningen, för jag är själv lite tjock av mig. Första tanken som slår mig är, vad mycket fulare kläder tjocka människor har att välja på och min andra tanke forskar kring huruvida tjockisavdelningen ligger nära provhytterna för att dessa människor inte ska behöva visa upp sig för alla. Hursomhelst upplever jag det här med tjockisavdelningar lite konstigt och udda.
Med mig in i provhytten har jag två par skitsnygga byxor som skulle passa jättebra till min nya skor. Passande till detta har jag två olika hundtandsmönstrade jackor. Även de orgasmsnygga. Som jag sa är jag lite tjock av mig så först undrade jag om jag skulle passa i jackorna. Men magen var inte problemet, inte armarna eller något sådant som man kan tro. Problemet var mina bröst. MINA BRÖST! Herregud, vill de att tjejer ska se ut som män nu eller? Jag hatar inte mina bröst, men tydligen gör klädtillverkna det. Jag trycker iaf in mina bröst i denna sagolika kreaktion och tänker att "this is the end, nu dör jag. Jag kan inte andas!". Men jag överlevde. Ber däremot om ursäkt till mina eventuellt framtida barn, mina bröst är nämligen demolerade nuförtiden. Jag pratar ren smärta här. Men detta gjorde dock inte att jag slutade älska den underbara jackan. Kärleken är blind...
Jag försöker hålla humöret uppe och inse att jag inte kan älska jackorna som jag aldrig haft. Jag provar byxorna. Dessa två par byxor som skulle se så bra ut till mina vackra höstskor. Det ena paret hänger vid låren, men sitter tajt som satan (rent ut sagt) över magen. Jag blev så besviken, de satt ju så perfekt på den satans skyltdockan. (Varför har tjockisavdelningen smala skyltdockor, förresten?) De andra paret byxor jag provade hade högmidja. Jag klarar inte av högmidja. För att älska kläder så mycket som jag gör har jag fortfarande inte släppt lågt nedskurna byxor. Det är och förblir dödssnyggt. Denna höga midja fick mig att må illa. Byxorna såg förjävliga ut på mig. De såg ut som om jag hittat dem i en soptunna och tänkt att vad fan, bättre dem än inga alls. Jag vill inte se ut som en "bättre dessa kläder än inga alls" tjej. Jag vill se ut som om jag har smak, stil och intresse.
Sagan börjar lida mot sitt slut. Jag går ut från provhytten. Tittar ner på de fortfarande underbart snygga kläderna, denna korta och intensiva romans jag hade med dem i provhytten. Jag älskar fortfarande kläderna, men de älskade aldrig mig...
Att kläderna ger mig mer hjärtekross än män gör att jag ibland går på Pride med Elin och leker diva.
Insikter och farväl.
Fick just världens insikt. 
Dagens lirare är ju självklart Unga Herkules. Han har ett sådant utseende som man inte behöver kommentera, alla som läser det här ler ändå. Ser ni hans seriösa min? Man kan tro att han inte har några ögonlock, den störde fan. Jag ska avslöja en hemlighet: Madde tyckte att han var söt när vi var små. Inte jag då. Skulle ALDRIG tycka om unga pojkar med blonda pottfrillor....
Ska snart pussa mina verifikatspärmar hejdå. På ett sätt är det väldigt skönt att jobbet är slut, men kommer ändå sakna det på något sätt. Sakna känslan av hur viktig jag känner mig i min dress- code, med mina stämplar, siffror och letande i pärmar. För att inte tala om den enorma hastighet jag kommit upp i när det gäller bokföring. Dessa ganska understimulerande uppgifter har fått mig att känna mig vuxen och VIKTIG. Jag är förmodligen den lägst rankade på hela företaget, men dessa arbetsuppgifter och känslan de ger mig av att jag är vuxen får mig ändå att tro att jag är den mest viktiga personen på hela företaget... Tänk vad jag då kommer känna när jag är utbildad och ännu mera vuxen? Sweet.
Ska shoppa med mamma idag. Om jag inte hittar massa saker den här gången så tänker jag ställa mig mitt i affären och skrika att jag hatar det här. Någon som vill slå vad emot mig?
Undra vad Daniel gör nu?
Kan unga Herkules, så kan jag...
Detta var vad Elin möttes av igår, efter mina stora insikter. Jag kom på att jag var bakfull, sovit en och en halv timma och jobbat 9 timmar. Jag menar, egentligen är det inte så otroligt med tanke på vad lilla mesen unga Herkules klarade. Om han klarar så mycket som han gör, vad kan inte vi andra dödliga då klara?
Sjöng för övrigt karamelldansen för min mamma. Hon blev inte förvånad. Hon skrattade. Hon kände att den är jag. Jag kände att det var lite konstigt att vara på ett kontor och sjunga karamelldansen. Kunde jag inte bara visat henne youtubefilmen?
Kommer för övrigt börja tillägna citat till folk, plus dagens lirare.
Inläggets citat: "Det var väl en rolig sväng" sagt av Mårre igår då han körde oss hem lite farligt. Jag skrattade iaf.
Dagens lirare: Hm, vet inte än... men det kommer. Klockan är bara 14.03
Jag tänker på någon som försöker likna en anka i tunnelbanan.
Förresten är jag helt klart för, Madde, att vi ska marknadsföra min blogg och konkurra ( är inte det en underbar felstavning?) ut Daniels rosa paradis. Älskar team- work. Älskar när man ger sig på någon oskyldig för att din gillar rosa. Älskar livet.
Idag känns London bra igen. Nu vill jag åka. Igår kändes London inte bra. Då ville jag inte åka.
Ska för övrigt ikväll upplysa om onsdagen, så då behöver inte folk vänta längre. Eftersom alla dör av spänning om denna onsdag. Hm...?
Min mamma kommer hela tiden och lägger massa bokföringsordrar på mitt skrivbord. Herregud, tror hon att jag tänker göra massa jobb eller?!?
Är för övrigt min sista dag och det känns jättekonstigt. Har vant mig vid att vara här. Vant mig vid lönen. "Varje lön kräver sin konsument".
Jag och Elin åkte lite bil igår. Det var fruktansvärt roligt. Robban med ballen var med. Han fick oss att skratta väldigt mycket. Jag och Elin har alltid så höga och underbara tankar om män när vi kommer igång. Fast fan vad vi älskar män egentligen, hon och jag. Vi såg också två människor vi inte ville se ifrån bilen och jag får panik och skriker "Titta inte!!". 1. Spelar nog ingen roll om Elin skulle tittat på dem eftersom man inte hör om någon glor på en. 2. Elin körde bil och då är det ganska bra att titta. Har jag hört...
Daniel, var är min karamelldans?
Telefonsamtalet. Inte annorlunda än något annat.
Min telefon ringer. Ska bakis käka med Elin.
Jag: Hallå?
Elin: Ja, hejsan. Jag ringer från Telia därför att ni var kund hos oss för fem år sen.
Jag: Jasså, på så vis.
Elin: Det måste ju betyda att ni är intresserade av att ringa med oss, trots att ni har haft en annan operatör de senaste åren.
Jag (nervöst): Njaej.... vad får dig att tro det?
Elin: Men det är såhär vi gör, hoppar på folk, håller oss fast. Vi knäcker dem jävlarna! Allt för att de ska ringa med oss.
Jag börjar skratta och Elin kan inte hålla sig.
Elin: Oj, förlåt... Det var ett proffessionellt skratt. Det är så vi gör... Lyssna: Ha ha ha h a h a...
Jag: Tycker du är ganska störd.
Elin: Ursäkta?
Jag: JÄVLA TELIA FITTA!
Elin: Vad säger du?
Jag: Vet inte riktigt... skumt...
Vi pratar lite normalt ett tag tills...
Jag tror att jag är en rappare: Du fnattar, jag chattar och du börjar skratta,
Elin: Hahaha, va? Är det där någon Örebro grej?
Jag: Kan vara...
Elin: Som de där jäkla "Snälla Anna, jag ber dig..."
Jag: S1....
Elin: S1? Vem döper ett band till S1?
Jag: Så långt de kunde stava...
Elin: Ja...S och så är det ett S.
Jag fnissar lite.
Elin: Jävla ungar, sprang 7 åringar rakt ut i vägen!!!
Jag: Jävla S1 medlemmar...
Elin: Japp, är hemma hos dig nu...
Jag: Puss, hej!
Daniel har rosa bakgrund på sin blogg.
Sådan mor, sådan dotter
Börjar bli trött och roar mig på mitt eget vis med arbetsbeskrivningarna. Detta blev inledningen på nästa projekt, Amex:
Jag tänker att min mamma förmodligen inte kommer godkänna denna inledning. Mina korta meningar, den "billiga" svenskan och det fördummande i hela texten. Men man slutar aldrig förvånas!
Min mamma svarar:
Det blir toppen! Detta kanske är en karriär bredvid IBAN-byggandet?
Det kändes bra att jag får ha kvar min uppgift som författare till "Economic for dummies"...Hm, undra om jag får använda det namnet på pärmen...?
Economics for dummies...
Första stycket:
Med posten kommer papper från SEB som heter "Insättningsuppgift i bankgirobetalningar". I en av "rutorna" på pappret står det Klientmedelredovisning, följt av ett nummer t.ex. 179. Först kopierar vi pappret, stämpla och kontera aldrig på ett original. Detta gör vi på kopian och originalet sätts in i en pärm som heter Bankgiro.
Jag vill gärna lägga till vilken tid ungefär som posten brukar komma och hur man öppnar brevet, men det får jag nog inte. Well, inga mer kommentarer behövs till det här... Mer än att alla nu kan förstå vilket tråkigt jobb jag har.
Kommer uppdatering om gårdagen/natten/morgonen samt eventuellt några bilder. Jag har själv inte vågat titta ännu, med tanke på att jag mår lite illa fortfarande. Men det löser sig. Donken middag ikväll med Elin. Hm, får man kalla det mat egentligen? Well, gott som fan ibland. Behövligt som få. Billigt efter en dyr natt. Hm, det där lät inte bra... Kan någon få mig att sluta skriva hm? Hm...
Jag vet, näst intill olagligt lågt.
Dagens bästa
Jag och Olina (min jobbarkompis) skrattade hysteriskt åt den här. Var inte så populärt hos chefen tydligen. Men det är det bästa jag sett på länge.
Vet inte om någon annan finner den rolig...
Lillebror känner mig bättre än jag tror.
Efter min Indiana Jones ångest...
Jag: Vet du, Jocke? Jag gjorde ett test på internet idag...
Han: Jaha...
Jag: Det handlade om vilken actionhjälte jag skulle vara, om jag var en.
Han: Okeeej....? Vem blev du då?
Jag: James Bond!
Han: Hahahaha, hur då?
Jag: Men det var ju inte värst, värst var att jag hade 38% Indiana Jones i mig...
Han: Men det kan jag förstå mer.
Jag: VA?!? Hur då?? Jag hatar ju friluftsliv...
Han: Men du är ju såhär äventyrlig, reser över hela världen och så...
Nedslag.
Varför slutar jag aldrig när jag är på topp? Hittade denna roliga, men meningslösa quiz sida. Jag lyckades riktigt bra nyss med vilken Highschool grupp jag skulle tillhöra. Jag blev nörd. Men nu!! Jag försökte ta reda på vilken actionhjälte jag skulle vara, om jag nu vore någon...
JAG FICK 38 % Indiana Jones i mig! Helvete.
En del frågor var väldigt roliga. Man skulle på en skala från 1-5 klicka in om man höll med eller inte höll med påståendet. Ett av påstendena var: Hate is everything!!! Med många arga uttropstecken...
Hahaha, det fick mig att skratta det...
Måste för min image skulle tillägga att det var inte Indiana Jones som var "min actionfigur", utan en annan...
Hjälp mig hem, känns som om jag fastnat här...
| What Highschool Clique Do You Belong To? | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| You scored as a Geek/Nerd | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Haha! | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
ÄNTLIGEN! Jag som alltid vill vara nörd. Nörd är status. Tack, usla test. |
Mårre roar mig...
Ämne: Bekräftelse av fördomar? Får i action... http://www.metro.se/se/article/2007/08/29/11/0207-45/index.xml Haha, blondiner kanske har roligare för att de inte förstår bättre?
Mårres svar:
Jag gillar repliken: ?I think that the educational system of Iraq should help US people to do so?.?
Det där är du och jag, Mårre. Uppdrag till dig under mitt år i London: Politiskt uppdatering + dåliga skämt.
Nostalgi från 77....
Överlever du Härnösand så överlever du allt...
Försöker tänka så nu. Delvis för att jag stavade fel i förra inlägget. Avskyr felstavning. Jag är trött. Måste färga håret.
Ja, fler bilder kommer att bli upplagda. På gott och ont. För vänner och ovänner. För nyktra och för fulla. För trötta och för mätta. För snygga och för fula. Det kommer finnas så mycket bilder på den här bloggen att vi kommer ifrågasätta om jag inte också borde starta en bilddagbok. Kommersiellt projekt nummer två? Men gud, rädda mig från mitt eget babblande.... Eller det behöver inte ens vara gud som räddar mig, går bra med vem som helst. Nästan. Bara han är snygg, välvårdad, intelligent, utbildad, rolig, ambitiös, charmigt dryg, modemedveten, konstnärlig, rökare, självständig och kan ge mig en utmaning.
Hm, folk tråkar ut mig nuförtiden... Jag kanske tråkar ut folk också. Men det är nog mest för att jag är uttråkad i så fall. Många känns som en platt massa. Ge mig något nytt, folk! Ja, jag ser det som min rättighet att få låta dryg och överlägsen. Jag är ju för fan uttråkad! Tack till ni få små själar som alltid roar mig och som ger mig något tillbaka. Under sådana här tider uppskattar jag det verkligen. Längtar till London. Cafén. Cigaretter. Nya människor. Annan miljö. Känns som om livet börjar då. Ojoj, 14- missfärgat hår- hobbydeprimerad- tönt.
Till den som upplever att den förstått hela mitt inlägg, Skriv, kommentera, maila eller vad som helst. Vi kan säkert bli bra vänner eller få ännu en bekräftelse på hur bra vänner vi är.
Nu är man ensam kvar på kontoret också...
Haha, en gubbe på jobbet kom förbi nyss. Tror det blev en konstig situation där.
Han: Var är Jocke?
Jag: I Umeå.
Han: Är det möte då, förstås?
Jag: Njaej, det är han och mamma...
Han: Okej...
Jag: Men eftersom det bara är dem kanske det inte är så himla seriöst.
Han: Nej, vi får hoppas att dem inte har något seriöst...
Min enda kriminella framgång...
När jag går hem från jobbet idag kommer jag ha lyckats undvika att jobba i två och en halv timma ungefär. Nu låter det som att jag är arbetsrädd och lat, men icke! Det hela handlar om att jag inte har några arbetsuppgifter att göra och jag vill inte åka hem för att jag har blivit ännu mera pengaberoende sedan min första lön. En bra lön kräver sin konsument, som jag brukar säga....eller i alla fall tänka. För mig själv. Lätt att man uppfattas som något dryg i jante Sverige annars.
Hm, jag tror jag har ljugit. Jag har faktiskt gjort en del under dessa två och en halv timma. Jag har gjort ganska viktiga saker. För mig. Saker som får min utveckling att stanna, min själ att må bra och min hjärna att tänka "Hm, måste verkligen fortsätta tjäna pengar... fast mamma är nog rätt så generös nu innan London".
Jag har:
* Tittat upp olika höstskor jag vill ha, hittat ca. fyra par.
* Undersökt utbudet av höstjackor, hittat noll jag vill ha. Men vet hur den ser ut som jag vill ha.
* Sett tre tröjor jag SKA köpa.
* Tittat på min fina Fred Perry väska som tyvärr ännu inte anlänt i mina händer. Suktar.
* Försökt tänka ut hur jag ska få väskan som finns på Entertainment i Örebro. ÖREBRO! Varför Gud? Varför såg ingen bara till att jag köpte den när jag stod där? Tänker klandra dig ett tag, Madde. Mest för att jag vet att du kan hantera det.
* Övertalat mamma till att min ipod måste hämtas idag. Finns ingen återvändo. Hämta ipod eller hennes dotter försvinner. Bara att välja, mamsen! Ett tag var jag nervös för vad hon skulle välja (mamma är trött och förkyld), men hon gjorde upp en snabb och effektiv handlingsplan. Snacka om chefsämne, min mamma. Älskar mamma.
* Skrivit ännu ett halv misslyckat blogginlägg.
* Köpt bussbiljett.
* Varit ute med mina arbetskompisar och rökt + handlat kaffe. Klarade inte av jobbets rävgift idag.
* Pratat facebook och hur företagen förlorar i produktivitet med Olina, Sarah och Linda. Nämner dem för övrigt för att de sitter här inne just nu och för att vi pratade om min blogg.
Ikväll ska jag ut. Ska bli kul. Huvudvärk imorgon. Wish me luck. Och bruscher, syster, bög och Sara- bangar- inte, vi ses ikväll. We gonna rock this time alive, one last time... London nästa vecka.
Killing me softly...
But I rather just sit back and smoke cigarettes...
Känner redan att blogga kan bli svårt. Ibland är det svårt att beskriva exakt hur det är eller var. Ibland måste man bara uppleva för att förstå. Ibland är det dock väldigt skönt att förstå utan att uppleva...
Känner verkligen för att dricka kaffe, röka en cigarett och vara lite allmänt sofistikerad. Läste igår i tidningen att de flesta rökare är lågutbildade. På ett sätt kan jag tänka mig det och jag får också fördomar om hurdana dessa rökare är. Men det finns en rök kultur med klass, en klass som får en att sukta efter deras liv;
Grubblarna, konstnärerna och studenterna som lever på kaffe och cigaretter.
Kvinnorna med fina naglar, alltid fin och egen stil, sofistikerade samtal och alltid ett glas vin/ en drink och en cigarett i handen.
De stressade karriärklättrarna som enbart kan koppla av när de får tjuvröka sin cigarett och lätta på de åtsittande kostymerna/ dräkterna. Då vet dem att de äntligen är hemma.
De snygga, unga männen med modemedvetna stilar som kan röka en cigarett så att man verkligen får veta vad desire betyder...
Nog om rökning, jag har alltför många rökande vänner för att fortsätta skrva om rökning. (Om jag fortsätter kommer ingen läsa klart, utan alla kommer gå ut och röka. Ungefär som att se coffee and cigarettes). Hm, det hela påminner mig om när jag och Elin såg "Stoned" på bio och hur vi båda ungefär samtidigt börjar vrida oss i stolarna och röra på händerna av röksug. Det röks mycket i den filmen, Rolling Stones handlar lite om rökning.
Nu blev det mer om rökning iaf och det allra värsta är att jag kom att tänka på hur musik och rökning vandrar hand i hand. Hm, jag är nog egentligen väldigt röksugen...
Känner mig ganska redo inför London nuförtiden. Fast ändå är det jättemycket kvar att ordna. Kan säga som så att jag har mycket kvar att göra, men jag har åtminstone koll på allt som ska göras och när det ska göras. Vilket borde räknas som strukturerat.
Läste "Att vara Alex Schulman", Sveriges mest lästa blogg ni vet. Jag undrade hela tiden som jag besökte sidan varför alla tycker om att läsa hans blogg, samtidigt som jag kom på mig själv med att ha läst flera inlägg. Visst, pojken som borde vara en man nu är lite rolig ibland och han har lite egna, provocerande projekt för sig. Men han är inte enastående mycket bättre än någon annan, speciellt inte skrivmässigt. Det finns vissa människor vars bloggar jag skulle älska att läsa: (utan inbördesordning)
- Mamma
- George Bush
- Göran Persson
- Nyamko Sabuni
- Jonas Gardell
- Madde
- Daniel
- Någon insnöad datanörd som har tonvis med projekt för sig
- Googleskaparna
- En professor i psykologi
- En hobbydeprimerad 14- åring med utväxt i sitt svartfärgade hår (Lät den beskrivningen väldigt fördomsfull?)
För er som fortfarande läser så tänker jag sluta nu, rappakalja finns det nog med ändå i vår värld. Nu ska jag röka...
Ta en fikarast
Här tänkte jag faktiskt försöka vara ärlig. Berätta vad jag tänker på, vilket sällan är något normalt men kan vara ganska underhållande och försöka visa hur mitt liv är. Oftast är det ganska vanligt, ibland sämre och ibland en hel sjukt bra show. Jag föredrar det så, varierande.
Anledningen till att jag startade bloggen är för att lättare kunna berätta för vänner och familj allt som händer mig i London, dit jag flyttar 8: e September. Tänk att vi verkligen ska göra det, Madde? Vi som sagt det sedan vi var 14. Imponerande handlingsförmåga måste jag säga. Sedan är det bra att jag har en eftersom jag ständigt och jämt har åsikter om allt och genom att jag skriver ner dem så slipper någon stackare sitta och lyssna på allt.
Mitt blogg skrivande lär bli min paus i London, eftersom jag anser att kafferaster är en mänsklig rättighet. Där av valet av namnet. Ta en fikarast, kämpa för en mänsklig rättighet och enjoy.
