Minkafferast

Känner redan att blogga kan bli svårt.  Ibland är det svårt att beskriva exakt hur det är eller var. Ibland måste man bara uppleva för att förstå. Ibland är det dock väldigt skönt att förstå utan att uppleva...

Känner verkligen för att dricka kaffe, röka en cigarett och vara lite allmänt sofistikerad. Läste igår i tidningen att de flesta rökare är lågutbildade. På ett sätt kan jag tänka mig det och jag får också fördomar om hurdana dessa rökare är. Men det finns en rök kultur med klass, en klass som får en att sukta efter deras liv;
Grubblarna, konstnärerna och studenterna som lever på kaffe och cigaretter.
Kvinnorna med fina naglar, alltid fin och egen stil, sofistikerade samtal och alltid ett glas vin/ en drink och en cigarett i handen.
De stressade karriärklättrarna som enbart kan koppla av när de får tjuvröka sin cigarett och lätta på de åtsittande kostymerna/ dräkterna. Då vet dem att de äntligen är hemma.
De snygga, unga männen med modemedvetna stilar som kan röka en cigarett så att man verkligen får veta vad desire betyder...

Nog om rökning, jag har alltför många rökande vänner för att fortsätta skrva om rökning. (Om jag fortsätter kommer ingen läsa klart, utan alla kommer gå ut och röka. Ungefär som att se coffee and cigarettes). Hm, det hela påminner mig om när jag och Elin såg "Stoned" på bio och hur vi båda ungefär samtidigt börjar vrida oss i stolarna och röra på händerna av röksug. Det röks mycket i den filmen, Rolling Stones handlar lite om rökning.
Nu blev det mer om rökning iaf och det allra värsta är att jag kom att tänka på hur musik och rökning vandrar hand i hand. Hm, jag är nog egentligen väldigt röksugen...

Känner mig ganska redo inför London nuförtiden. Fast ändå är det jättemycket kvar att ordna. Kan säga som så att jag har mycket kvar att göra, men jag har åtminstone koll på allt som ska göras och när det ska göras. Vilket borde räknas som strukturerat. 

Läste "Att vara Alex Schulman", Sveriges mest lästa blogg ni vet.  Jag undrade hela tiden som jag besökte sidan varför alla tycker om att läsa hans blogg, samtidigt som jag kom på mig själv med att ha läst flera inlägg. Visst, pojken som borde vara en man nu är lite rolig ibland och han har lite egna, provocerande projekt för sig. Men han är inte enastående mycket bättre än någon annan, speciellt inte skrivmässigt. Det finns vissa människor vars bloggar jag skulle älska att läsa: (utan inbördesordning)
- Mamma
- George Bush
- Göran Persson
- Nyamko Sabuni
- Jonas Gardell
- Madde
- Daniel
- Någon insnöad datanörd som har tonvis med projekt för sig
- Googleskaparna
- En professor i psykologi
- En hobbydeprimerad 14- åring med utväxt i sitt svartfärgade hår  (Lät den beskrivningen väldigt fördomsfull?)

För er som fortfarande läser så tänker jag sluta nu, rappakalja finns det nog med ändå i vår värld. Nu ska jag röka...