Minkafferast

Försöker tänka så nu. Delvis för att jag stavade fel i förra inlägget. Avskyr felstavning. Jag är trött. Måste färga håret.

Ja, fler bilder kommer att bli upplagda. På gott och ont. För vänner och ovänner. För nyktra och för fulla. För trötta och för mätta. För snygga och för fula. Det kommer finnas så mycket bilder på den här bloggen att vi kommer ifrågasätta om jag inte också borde starta en bilddagbok. Kommersiellt projekt nummer två? Men gud, rädda mig från mitt eget babblande.... Eller det behöver inte ens vara gud som räddar mig, går bra med vem som helst. Nästan. Bara han är snygg, välvårdad, intelligent, utbildad, rolig, ambitiös, charmigt dryg, modemedveten, konstnärlig, rökare, självständig och kan ge mig en utmaning.

Hm, folk tråkar ut mig nuförtiden... Jag kanske tråkar ut folk också. Men det är nog mest för att jag är uttråkad i så fall. Många känns som en platt massa. Ge mig något nytt, folk! Ja, jag ser det som min rättighet att få låta dryg och överlägsen. Jag är ju för fan uttråkad! Tack till ni få små själar som alltid roar mig och som ger mig något tillbaka. Under sådana här tider uppskattar jag det verkligen. Längtar till London. Cafén. Cigaretter. Nya människor. Annan miljö. Känns som om livet börjar då. Ojoj, 14- missfärgat hår- hobbydeprimerad- tönt.

Till den som upplever att den förstått hela mitt inlägg, Skriv, kommentera, maila eller vad som helst. Vi kan säkert bli bra vänner eller få ännu en bekräftelse på hur bra vänner vi är.

Nu är man ensam kvar på kontoret också...

Haha, en gubbe på jobbet kom förbi nyss. Tror det blev en konstig situation där.
Han: Var är Jocke?
Jag: I Umeå.
Han: Är det möte då, förstås?
Jag: Njaej, det är han och mamma...
Han: Okej...
Jag: Men eftersom det bara är dem kanske det inte är så himla seriöst.
Han: Nej, vi får hoppas att dem inte har något seriöst...