Jag vill inte bli en del av pensionärsligan
Jag tänkte nu ta tillfället i akt och öppna mig lite. Många tycker säkert jag är jättefånig och tar mig inte på något större allvar. Det är bra, man ska sällan ta mig på något större allvar. Fast när jag väl behövs ta på stort allvar så ska man göra det, annars kan saker och ting sluta illa. Hursomhelst... Jag tänkte förklara det här med min åldersångest. Som äter upp mig. Levande. Det handlar inte om att jag är rädd för att dö utan det handlar om att jag är rädd för att bli en viss typ av gamling. Jag är rädd för att bli en del av kärringarnas och gubbjävlarnas pensionärsliga. Denna liga består av lite blandade människor, men alla är de av en sådan typ som jag absolut inte vill vara.
Vi har de som är bittra, bittra och sura. Det är som om de ångrar hela sina liv, att de ångrar bittert att de aldrig tog den där chansen eller att de aldrig gjort någonting egentligen. Och så låter de denna bitterhet gå ut över alla människor som kommer dom nära, tex. kassapersonalen på Ica Maxi. Alla andra gör fel och de har själva utsett sig till att bli dom som ska rätta alla, med den absolut suraste tonen du kan tänka dig. Jag är rädd för att bli bitter, gammal och bitter måste vara det mest ocharmiga och osexiga som finns. Kanske det är en förklaring till att de är bittra?
Vi har de som inte har något liv. Därför fyller de sina liv med att klaga på alla andra och ha koll på alla andra. Dom kan på fullaste allvar fylla en middag med att prata väder, om Åke vars syster valde att bli lesbisk och han som bor på femman som måste må dåligt eftersom han tränar så mycket. Snälla, rara, vem bryr sig? Och jag är rädd för att inte ha något liv, för vad är det egentligen för mening med att leva om väderprat med grannfrun är det mest intressanta man kan uppnå en onsdag förmiddag?
Och vi har fördomarna. Alla dessa fördomar mot personer och saker som pensionärsligan inte förstår sig på. Och om dom inte förstår sig på detta, då MÅSTE det vara fel. Att vara homosexuell är onaturligt, mörkhyade kan ju också vara snälla människor och om hon är muslim är det nog inte så bra att barnbarnet är kompis med henne, man har ju läst om DOM DÄR. Jag ryser av bara tanken. Jag kallsvettas och har lust att slå dom alla på käften. Skrika åt dom att deras era är över, det är 80- talisternas tur nu. Gå och lägg er!
Sedan är de långsamma. De är så fruktansvärt långsamma! Och så varken hör dom eller ser något. Och så ska alla unga vara så snälla och gulliga mot dom, för de är ju faktiskt gamla! Men om jag sitter i kassan på Maxi, har jobbat i fem timmar, har en mil lång kö så tänker inte jag vara gullig mot en bitter kärring som skriker åt mig att det är fel på kvittot och som sedan inte hör min förklaring till varför det inte alls är fel på kvittot och som därefter tar 100 år på sig att bara gå ner till bandet och plocka ihop sina saker.
Jag är en generationskrigare. Jag anser mig själv stå på topp, jag och mina likar. Jag har lite över för pensionärsligans medlemmar och ibland känns det som om farmor är den enda vettiga, gamla människan som finns kvar på denna jord. Jag har massvis med fördomar mot dom och bävar för att bli en del av detta gäng. Och därför har jag åldersångest. Självklart, tänker jag leva mitt liv så att jag inte behöver ångra något och bli bitter, jag har alltid varit en rätt öppen människa och hoppas att jag kommer fortsätta vidga mina perspektiv, jag tänker fylla mitt liv med intressanta saker så att jag inte tycker att det är spännande att diskutera andras olyckor och om jag blir långsam av mig tänker jag iaf inte låta några andra lida för det. Och ja, självklart lovar jag mig själv dagligen att jag aldrig ska bli en del av pensionärsligan. MEN saken är den att jag inte tror att någon gammal människa tänkte i sin barndom att hon ska bli en bitter kärring när hon blir gammal. Sådana saker bara sker innan man vet ordet av det. Man vet inte vad livet kommer att erbjuda och därför sker bara utvecklingen utan att man vet hur det blev så.
Men en sak vet jag och det är att jag har makten över mitt liv. Jag kan faktiskt ta kontrollen och styra mig själv dit jag vill, vilket jag också tänker göra. Och när allt kommer omrking så fyller jag bara 20, vilket innebär att jag fortfarande är på topp.
Vi har de som är bittra, bittra och sura. Det är som om de ångrar hela sina liv, att de ångrar bittert att de aldrig tog den där chansen eller att de aldrig gjort någonting egentligen. Och så låter de denna bitterhet gå ut över alla människor som kommer dom nära, tex. kassapersonalen på Ica Maxi. Alla andra gör fel och de har själva utsett sig till att bli dom som ska rätta alla, med den absolut suraste tonen du kan tänka dig. Jag är rädd för att bli bitter, gammal och bitter måste vara det mest ocharmiga och osexiga som finns. Kanske det är en förklaring till att de är bittra?
Vi har de som inte har något liv. Därför fyller de sina liv med att klaga på alla andra och ha koll på alla andra. Dom kan på fullaste allvar fylla en middag med att prata väder, om Åke vars syster valde att bli lesbisk och han som bor på femman som måste må dåligt eftersom han tränar så mycket. Snälla, rara, vem bryr sig? Och jag är rädd för att inte ha något liv, för vad är det egentligen för mening med att leva om väderprat med grannfrun är det mest intressanta man kan uppnå en onsdag förmiddag?
Och vi har fördomarna. Alla dessa fördomar mot personer och saker som pensionärsligan inte förstår sig på. Och om dom inte förstår sig på detta, då MÅSTE det vara fel. Att vara homosexuell är onaturligt, mörkhyade kan ju också vara snälla människor och om hon är muslim är det nog inte så bra att barnbarnet är kompis med henne, man har ju läst om DOM DÄR. Jag ryser av bara tanken. Jag kallsvettas och har lust att slå dom alla på käften. Skrika åt dom att deras era är över, det är 80- talisternas tur nu. Gå och lägg er!
Sedan är de långsamma. De är så fruktansvärt långsamma! Och så varken hör dom eller ser något. Och så ska alla unga vara så snälla och gulliga mot dom, för de är ju faktiskt gamla! Men om jag sitter i kassan på Maxi, har jobbat i fem timmar, har en mil lång kö så tänker inte jag vara gullig mot en bitter kärring som skriker åt mig att det är fel på kvittot och som sedan inte hör min förklaring till varför det inte alls är fel på kvittot och som därefter tar 100 år på sig att bara gå ner till bandet och plocka ihop sina saker.
Jag är en generationskrigare. Jag anser mig själv stå på topp, jag och mina likar. Jag har lite över för pensionärsligans medlemmar och ibland känns det som om farmor är den enda vettiga, gamla människan som finns kvar på denna jord. Jag har massvis med fördomar mot dom och bävar för att bli en del av detta gäng. Och därför har jag åldersångest. Självklart, tänker jag leva mitt liv så att jag inte behöver ångra något och bli bitter, jag har alltid varit en rätt öppen människa och hoppas att jag kommer fortsätta vidga mina perspektiv, jag tänker fylla mitt liv med intressanta saker så att jag inte tycker att det är spännande att diskutera andras olyckor och om jag blir långsam av mig tänker jag iaf inte låta några andra lida för det. Och ja, självklart lovar jag mig själv dagligen att jag aldrig ska bli en del av pensionärsligan. MEN saken är den att jag inte tror att någon gammal människa tänkte i sin barndom att hon ska bli en bitter kärring när hon blir gammal. Sådana saker bara sker innan man vet ordet av det. Man vet inte vad livet kommer att erbjuda och därför sker bara utvecklingen utan att man vet hur det blev så.
Men en sak vet jag och det är att jag har makten över mitt liv. Jag kan faktiskt ta kontrollen och styra mig själv dit jag vill, vilket jag också tänker göra. Och när allt kommer omrking så fyller jag bara 20, vilket innebär att jag fortfarande är på topp.
Sveriges stolthet
Migrationsverket. Sveriges stolthet. Människorna som arbetar där ger gudar ett ansikte. Jag är så beundrad över deras kunskaper, så jag finner inte ord. Ändå tänker jag försöka blogga om denna storhet. Jag simpla vanliga människa ska blogga om detta fantastiska verk!
Migrationsverkets anställda besitter förmågor som få människor har. De är så begåvade att man knappt tror att de är mänskliga. Helt imponerande! Det finns en snubbe i Sverige som är helt sanslös grym på att spela fotboll och han har fått kontrakt med ÖSK (eller något annat lag?) men får inte spela några matcher för han har inte uppehållstillstånd. Migrationsverket vill inte ge honom uppehållstillstånd för han har inga papper på varifrån han kommer. Snubben fixar sina papper. Migrationsverket godkänner inte dessa papper som säger att han är från Somalia, varför kan vi undra? Jo, därför att folk på migrationsverket hävdar att han ser mer ut att komma från Kenya. Är detta inte en rätt ovanlig begåvning? Människorna på det där verket besitter kunskaper där de med blotta ögat kan titta på en människa och säga var man kommer ifrån. Så om du någon gång funderar på varifrån du kommer, om du undrar över dina rötter eller skulle drabbas av minnesförlust. Vänd dig hit! De kan titta på dig och berätta varifrån du kommer. Kanske mäter de ens näsa och kollar bredden mellan ögonen för att få svaret?
Migrationsverket har också gett lilla Sverige rätt mycket makt. Migrationsverket hävdar att om nu snubben som uppenbarligen inte kommer från Somalia ändå skulle göra det så skulle han ändå kunna skickas tillbaka, som ett brev, eftersom att det inte finns någon konflikt i landet. Migrationsverkets anställda kan också bedöma att Somalia inte har någon konflikt, de vet sånt på grund av sina omänskliga krafter. Medan vi andra dödliga får lära oss att i Somalia är inte förhållandena särskilt bra och att det länge pågått något som kan liknas vid anarki. Men icke!!! Vi är bara grundlurade, kära vänner. Migrationsverket har svaret.
Jag skulle vilja att migrationsverket öppnade en stödförening i förmån för deras fantastiska arbete. Bland annat skulle säkert några urhäftiga skinheads och otroligt erfarna kärringar gå med utan tvekan. Fast förmodligen skulle nog föreningen dra rätt många människor, för vem gillar inte tårta liksom? Vilket jävla party det skulle bli varje gång som Sveriges rasbiologiska institut bestämde att någon inte är från Somalia eller de bestämde att det inte alls är någon konflikt i Darfur så att vi kan skicka tillbaka denna varselse dit ifrån hon kom. Och tårta är ju faktiskt gott!
Migrationsverkets anställda besitter förmågor som få människor har. De är så begåvade att man knappt tror att de är mänskliga. Helt imponerande! Det finns en snubbe i Sverige som är helt sanslös grym på att spela fotboll och han har fått kontrakt med ÖSK (eller något annat lag?) men får inte spela några matcher för han har inte uppehållstillstånd. Migrationsverket vill inte ge honom uppehållstillstånd för han har inga papper på varifrån han kommer. Snubben fixar sina papper. Migrationsverket godkänner inte dessa papper som säger att han är från Somalia, varför kan vi undra? Jo, därför att folk på migrationsverket hävdar att han ser mer ut att komma från Kenya. Är detta inte en rätt ovanlig begåvning? Människorna på det där verket besitter kunskaper där de med blotta ögat kan titta på en människa och säga var man kommer ifrån. Så om du någon gång funderar på varifrån du kommer, om du undrar över dina rötter eller skulle drabbas av minnesförlust. Vänd dig hit! De kan titta på dig och berätta varifrån du kommer. Kanske mäter de ens näsa och kollar bredden mellan ögonen för att få svaret?
Migrationsverket har också gett lilla Sverige rätt mycket makt. Migrationsverket hävdar att om nu snubben som uppenbarligen inte kommer från Somalia ändå skulle göra det så skulle han ändå kunna skickas tillbaka, som ett brev, eftersom att det inte finns någon konflikt i landet. Migrationsverkets anställda kan också bedöma att Somalia inte har någon konflikt, de vet sånt på grund av sina omänskliga krafter. Medan vi andra dödliga får lära oss att i Somalia är inte förhållandena särskilt bra och att det länge pågått något som kan liknas vid anarki. Men icke!!! Vi är bara grundlurade, kära vänner. Migrationsverket har svaret.
Jag skulle vilja att migrationsverket öppnade en stödförening i förmån för deras fantastiska arbete. Bland annat skulle säkert några urhäftiga skinheads och otroligt erfarna kärringar gå med utan tvekan. Fast förmodligen skulle nog föreningen dra rätt många människor, för vem gillar inte tårta liksom? Vilket jävla party det skulle bli varje gång som Sveriges rasbiologiska institut bestämde att någon inte är från Somalia eller de bestämde att det inte alls är någon konflikt i Darfur så att vi kan skicka tillbaka denna varselse dit ifrån hon kom. Och tårta är ju faktiskt gott!
Att klippa en navelsträng
"Hörrudu, jag är nog inte en sån rolig förälder. Jag är en pappa". Johan Rhenborg
Jag finner citatet ovan väldigt sant. Och rätt roligt. För jag är nämligen övertygad om att en bra förälder slutar aldrig att vara en förälder. En bra förälder lutar sig aldrig tillbaka och slappnar av. En förälder är alltid engagerad i sitt barn, har alltid åsikter och slutar aldrig bry sig. Navelsträngen blir aldrig klippt helt och hållet. Min mamma pratade häromdagen hur hon kunde få ont i magen när hon tänker på min brors rum i Norrköping, att hon skulle ha kunnat betala ett hotellrum åt honom om hon visste hur det såg ut. Min bror är 21 år och min mamma slutar inte bry sig. Min Mårre kom och hämtade mig i London när dom upptäckte att jag inte skulle klara mer. Jag är 19 år. Så, vi båda är myndiga och ska vara vuxna. Men våra förälder slutar inte vara föräldrar ändå. På något sätt är navelsträngen kvar. Och detta gör att man inte pratar med sina föräldrar som man gör med sina vänner. Jag har en otroligt avslappnad relation med mina föräldrar och kan prata om det mesta med dom. Men samtidigt skulle jag aldrig kunna prata tex. om sex på ett personligt plan med dom, just därför att de aldrig slutar vara mina föräldrar.
Samtidigt ska vi också komma ihåg att ett barn slutar aldrig vara ett barn till en bra förälder. Ibland vill jag bara krama om mamma och klaga för henne, för att hon ska bry sig bara så som en mamma kan bry sig. Ibland vill jag slänga mig på golvet och skrika som en barnunge, därför att jag fortfarande kan vara ett barn till mina föräldrar. Trots att jag är 19 år, ska fylla 20. (Ingen åldersångest, ingen åldersångest, ingen åldersångest...) Och även om jag börjar bli rätt vuxen på heltid kommer jag vända mig till mamma och klaga när något känns jobbigt, be om pengar när det tar slut i min plånbok och be om råd när jag behöver det. Och när jag känner för att skrika som en barnunge kommer detta ske när mina föräldrar är i närheten, därför att jag är deras barn och det är bara kring dom det är okej att göra något sånt.
En förälder slutar aldrig vara en förälder, men ett barn slutar heller aldrig att vara barn till sina föräldrar. Och så kommer det alltid vara, oavsett om jag är 5, 19 eller 45. Just därför att navelsträngen klipps aldrig av på riktigt. Detta är ett faktum som är rätt obekvämt när man är kring 15-16 då man sliter sitt hår i förtvivlan för att föräldrarna ska sluta lägga sig i och man tycker själv att allt man gör är rätt. Idag tycker jag om att ha mina föräldrar där, att de bryr sig och lägger sig i när de har rätt till det. Idag är det nog mera mina föräldrar som räknar ner dagarna tills jag flyttar hemifrån. För idag kanske det faktiskt är så att det är jag som inte vågar klippa av den där navelsträngen helt. För mina föräldrar är samma sak som trygghet.
Dagens lirare: Lillebror Jocke. För att du får mig att skratta trehundramiljoner ggr om dagen.
Dagens citat: "Du är ful, du är ful, du är ful, du är ful och jag är seeeeexig" Min lillebrors låt med tillhörande dans. När han sjöng "du är ful" så pekade han på oss, sin familj. Hans genetiska arv.
Dagens fråga: Är det flera utav er som försökt få tag på mig de senaste dagarna? Jag jobbar hela veckan, förutom imorgon. Det är därför jag är lite frånvarande från det verkliga livet.
Jag finner citatet ovan väldigt sant. Och rätt roligt. För jag är nämligen övertygad om att en bra förälder slutar aldrig att vara en förälder. En bra förälder lutar sig aldrig tillbaka och slappnar av. En förälder är alltid engagerad i sitt barn, har alltid åsikter och slutar aldrig bry sig. Navelsträngen blir aldrig klippt helt och hållet. Min mamma pratade häromdagen hur hon kunde få ont i magen när hon tänker på min brors rum i Norrköping, att hon skulle ha kunnat betala ett hotellrum åt honom om hon visste hur det såg ut. Min bror är 21 år och min mamma slutar inte bry sig. Min Mårre kom och hämtade mig i London när dom upptäckte att jag inte skulle klara mer. Jag är 19 år. Så, vi båda är myndiga och ska vara vuxna. Men våra förälder slutar inte vara föräldrar ändå. På något sätt är navelsträngen kvar. Och detta gör att man inte pratar med sina föräldrar som man gör med sina vänner. Jag har en otroligt avslappnad relation med mina föräldrar och kan prata om det mesta med dom. Men samtidigt skulle jag aldrig kunna prata tex. om sex på ett personligt plan med dom, just därför att de aldrig slutar vara mina föräldrar.
Samtidigt ska vi också komma ihåg att ett barn slutar aldrig vara ett barn till en bra förälder. Ibland vill jag bara krama om mamma och klaga för henne, för att hon ska bry sig bara så som en mamma kan bry sig. Ibland vill jag slänga mig på golvet och skrika som en barnunge, därför att jag fortfarande kan vara ett barn till mina föräldrar. Trots att jag är 19 år, ska fylla 20. (Ingen åldersångest, ingen åldersångest, ingen åldersångest...) Och även om jag börjar bli rätt vuxen på heltid kommer jag vända mig till mamma och klaga när något känns jobbigt, be om pengar när det tar slut i min plånbok och be om råd när jag behöver det. Och när jag känner för att skrika som en barnunge kommer detta ske när mina föräldrar är i närheten, därför att jag är deras barn och det är bara kring dom det är okej att göra något sånt.
En förälder slutar aldrig vara en förälder, men ett barn slutar heller aldrig att vara barn till sina föräldrar. Och så kommer det alltid vara, oavsett om jag är 5, 19 eller 45. Just därför att navelsträngen klipps aldrig av på riktigt. Detta är ett faktum som är rätt obekvämt när man är kring 15-16 då man sliter sitt hår i förtvivlan för att föräldrarna ska sluta lägga sig i och man tycker själv att allt man gör är rätt. Idag tycker jag om att ha mina föräldrar där, att de bryr sig och lägger sig i när de har rätt till det. Idag är det nog mera mina föräldrar som räknar ner dagarna tills jag flyttar hemifrån. För idag kanske det faktiskt är så att det är jag som inte vågar klippa av den där navelsträngen helt. För mina föräldrar är samma sak som trygghet.
Dagens lirare: Lillebror Jocke. För att du får mig att skratta trehundramiljoner ggr om dagen.
Dagens citat: "Du är ful, du är ful, du är ful, du är ful och jag är seeeeexig" Min lillebrors låt med tillhörande dans. När han sjöng "du är ful" så pekade han på oss, sin familj. Hans genetiska arv.
Dagens fråga: Är det flera utav er som försökt få tag på mig de senaste dagarna? Jag jobbar hela veckan, förutom imorgon. Det är därför jag är lite frånvarande från det verkliga livet.
