Minkafferast

Jag tänkte nu ta tillfället i akt och öppna mig lite. Många tycker säkert jag är jättefånig och tar mig inte på något större allvar. Det är bra, man ska sällan ta mig på något större allvar. Fast när jag väl behövs ta på stort allvar så ska man göra det, annars kan saker och ting sluta illa. Hursomhelst... Jag tänkte förklara det här med min åldersångest. Som äter upp mig. Levande. Det handlar inte om att jag är rädd för att dö utan det handlar om att jag är rädd för att bli en viss typ av gamling. Jag är rädd för att bli en del av kärringarnas och gubbjävlarnas pensionärsliga. Denna liga består av lite blandade människor, men alla är de av en sådan typ som jag absolut inte vill vara.

Vi har de som är bittra, bittra och sura. Det är som om de ångrar hela sina liv, att de ångrar bittert att de aldrig tog den där chansen eller att de aldrig gjort någonting egentligen. Och så låter de denna bitterhet gå ut över alla människor som kommer dom nära, tex. kassapersonalen på Ica Maxi. Alla andra gör fel och de har själva utsett sig till att bli dom som ska rätta alla, med den absolut suraste tonen du kan tänka dig. Jag är rädd för att bli bitter, gammal och bitter måste vara det mest ocharmiga och osexiga som finns. Kanske det är en förklaring till att de är bittra?

Vi har de som inte har något liv. Därför fyller de sina liv med att klaga på alla andra och ha koll på alla andra. Dom kan på fullaste allvar fylla en middag med att prata väder, om Åke vars syster valde att bli lesbisk och han som bor på femman som måste må dåligt eftersom han tränar så mycket. Snälla, rara, vem bryr sig? Och jag är rädd för att inte ha något liv, för vad är det egentligen för mening med att leva om väderprat med grannfrun är det mest intressanta man kan uppnå en onsdag förmiddag?

Och vi har fördomarna. Alla dessa fördomar mot personer och saker som pensionärsligan inte förstår sig på. Och om dom inte förstår sig på detta, då MÅSTE det vara fel. Att vara homosexuell är onaturligt, mörkhyade kan ju också vara snälla människor och om hon är muslim är det nog inte så bra att barnbarnet är kompis med henne, man har ju läst om DOM DÄR. Jag ryser av bara tanken. Jag kallsvettas och har lust att slå dom alla på käften. Skrika åt dom att deras era är över, det är 80- talisternas tur nu. Gå och lägg er!

Sedan är de långsamma. De är så fruktansvärt långsamma! Och så varken hör dom eller ser något. Och så ska alla unga vara så snälla och gulliga mot dom, för de är ju faktiskt gamla! Men om jag sitter i kassan på Maxi, har jobbat i fem timmar, har en mil lång kö så tänker inte jag vara gullig mot en bitter kärring som skriker åt mig att det är fel på kvittot och som sedan inte hör min förklaring till varför det inte alls är fel på kvittot och som därefter tar 100 år på sig att bara gå ner till bandet och plocka ihop sina saker.

Jag är en generationskrigare. Jag anser mig själv stå på topp, jag och mina likar. Jag har lite över för pensionärsligans medlemmar och ibland känns det som om farmor är den enda vettiga, gamla människan som finns kvar på denna jord. Jag har massvis med fördomar mot dom och bävar för att bli en del av detta gäng. Och därför har jag åldersångest. Självklart, tänker jag leva mitt liv så att jag inte behöver ångra något och bli bitter, jag har alltid varit en rätt öppen människa och hoppas att jag kommer fortsätta vidga mina perspektiv, jag tänker fylla mitt liv med intressanta saker så att jag inte tycker att det är spännande att diskutera andras olyckor och om jag blir långsam av mig tänker jag iaf inte låta några andra lida för det. Och ja, självklart lovar jag mig själv dagligen att jag aldrig ska bli en del av pensionärsligan. MEN saken är den att jag inte tror att någon gammal människa tänkte i sin barndom att hon ska bli en bitter kärring när hon blir gammal. Sådana saker bara sker innan man vet ordet av det. Man vet inte vad livet kommer att erbjuda och därför sker bara utvecklingen utan att man vet hur det blev så.
Men en sak vet jag och det är att jag har makten över mitt liv. Jag kan faktiskt ta kontrollen och styra mig själv dit jag vill, vilket jag också tänker göra. Och när allt kommer omrking så fyller jag bara 20, vilket innebär att jag fortfarande är på topp.