Minkafferast

November är en bitter månad. Det är kallt. Det är mörkt. Allt känns lite extra jobbigt. Det är svårt att sova. Det är svårt att vakna. Det är svårt att orka. Det är svårt att hinna med. Det är svårt att ha roligt. Det är jobbigt att ha tråkigt. Det är jobbigt att det är stökigt. Det är jobbigt att städa. Det är segt. Det går för fort. Och så håller november på. Detta gör att jag på sistone har funderat på saker som att man inte vet att man har ett samvete förrän man har dåligt samvete, man tänker inte på att det inte regnar förrän det börjar regna och man tänker inte på att det har varit bra förrän det är dåligt. Sådana tankar hjälper en inte i november. Denna bittra månad, som är en jäkla mellanmånad då inget händer. Tiden bara går och går, det är vardagsrytmens månad. Hursomhelst har detta fått mig att försöka omprioritera lite. Jag ska försöka tänka på vad jag faktiskt har och vad som faktiskt gör mig så jävla glad.

Saker jag har som står över november.

- En världsbäst och underbar själsfrände vid namn Madde som lyser upp allt och som väcker mig till liv.
- En underbar Edman som förgyller min vardag med den mest storslagna humorn.
- En fantastisk Marc-ass som kan göra allting underbart. En vanlig fika blir ett minne för livet med Marc-ass.
- En viss C som får allt att kännas bättre och mer fantastisk. Jäklar vad glad han gör mig.
- En mamma som inte går att beskriva. Min mamma är bättre än din mamma, so i ditt ansikte.
- Jag kuggade inte tentan, vilket jag trodde. Mycket beröm till mig. Bra gjort, Tess.
- En syskonskara som får mig att skratta av bara tanken på dem.
- En mysig lägenhet som får mig att känna mig trygg och självständig.
- En Mårre som vidgar mina vyer och som förstår mig.
- En kaffekokare som används för mycket. Bara för att det är så förbannat bra med kaffe.
- Planer som är så storslagna att jag tappar andan. Planer som ska förverkligas vilket gör mig ännu mer extas.
- Cigaretter. Hur lite pengar jag än har så räcker det alltid till cigg och det är en förmåga jag beundrar hos mig själv.

Äh, vem fan försöker jag lura? Jag kommer ställa mig och klaga någonstans snart igen. Och vet ni vad det tyder på? Att jag är lycklig. Jag har så lite problem att lösa att jag faktiskt har tid att klaga på mörker och väder. Och det gör mig ännu mer lycklig.

Hursomhelst, det här blogginlägget blev ju inte bra. Det hela påminner om när man ska skriva en uppsats, ett pm eller en hemtenta och man ställer upp ca. två frågeställningar. Sedan börjar man skriva och efter ett tag omformulerar man frågeställningarna och syftet för det hela bar inte, helt enkelt. Så jag försöker igen. Let's omproblematisera. Att blanda svenska och engelska är också en sådan sak som kan bära eller brista. Vad tycker ni?

Eller så slutar jag bara skriva för jag har verkligen ingenting att säga. Jag har inte ens lite mysiga Sarah Palin citat att komma med.

Dagens person: Edman. Som tack för hjälpen inför spexet.
Dagens citat:
Jag: Så, ska vi ses någon gång snart?
R: Nej.
Dagens fråga: Är det någon som råkar kunna mamut på sina fem?