Dags för en uppdatering ännu en sömnlös natt?

Och så sitter jag här igen. Och kan inte sova. Jag är nu jättepigg. På dagen idag var jag jättetrött. Hm, kan jag ha vänt på dygnet? Frågor som söker svar...

Fast jag är också i ett stadium där jag inte har något att säga. Eller något kan jag väl alltid komma på, men jag vet inte hur roligt eller intressant det kommer bli. Men vad spelar det för roll? Det är ju inte direkt så att jag bryr mig om vad ni tycker!! Detta kallas att vara lite sarkastisk. S-A-R-K-A-S-T-I-S-K.

Hm, min humor får sig inte ett lyft på nätterna. Men som min käre Madde konstaterat några ggr: Det här med humor är ju relativt... Egentligen skulle jag nu kunna ha ett långt resonemang om Goffman, definition av situationen och rollspel. Men det orkar jag inte. Speciellt inte som jag avskydde Goffmans lilla rosa och faktiskt lovade att elda upp boken. Detta har inte hänt då jag använt den som referenslitteratur och kommit fram till att jag nog kommer göra det i min sista uppsats också. Men sen så...kanske....ibland...fast oftast. Där kom jag helt ifrån ämnet, inga återkopplingar idag.

Så, jag kanske ska göra som alla andra bloggare och bara berätta om mig själv och mitt liv? Vad händer hos mig? Vad pågår hos den vanliga studenten? Vad tänker hon? Vad gör hon? Vem är hon? Jag känner att jag har ett uppslag till en artikel hos Aftonbladet här.

I mitt liv just nu är det både mycket och lite på tapeten. Detta händer just nu:
- Jag övar spex. För jag har fått en biroll.
- Jag ska ragga sponsorer och får därför en enorm lust att på mötena börja använda säljaruttrycket "Jag drar ner byxorna".
- Jag saknar Stockholm. Jag vill hem till mamma och jag vill mysa med min Calle.
- Jag har skrivit klart min hemtenta. Enorm befrielse. Det är lycka, om ni ville ha en definition på det.
- Jag har fått lära mig att det finns en kokbok där sperma är huvudingridensen. Väldigt proteinrikt.

- Jag missbrukar kaffe. Mer kaffe åt, Tess. Jag är ganska lättköpt så om du behöver en tjänst av mig så kan du bjuda på kaffe. Det blir inte svårare än så.

- Jag ska få mitt och Maddes företag i rullning. Jag? Vi skulle jag ha sagt där, men då hade min egotripp förstörts.

- Jag ska träffa min bror till jul. Vi bor ju bara 5 km ifrån varandra...

- Jag ska börja bryta på tyska. Allt för laget, allt för rollen.
- Jag älskar South Park.
- Jag hade en perfekt torsdag med Madde. Bästa kvällen på en evighet.
- Jag kan absolut inte lista mitt liv för det skulle innebära att mitt liv var enkelt och ganska tråkigt. Och så är faktiskt inte fallet. Jag glider, jag rullar, jag kämpar, jag mår bra.

Dagens person: Jag själv. Såklart. Jag har faktiskt aldrig fått bli det, så det var helt enkelt min tur.
Dagens citat 1:
Jag: Jag har fått en biroll till spexet!
Richard: Vad ska du spela då, träd nummer 3?
Dagens citat 2: "Ska vi ta det ekologiska eller ska vi leva?"
Dagens fråga: Är det någon som orkar läsa mina inlägg och sedan säga sitt favoritinlägg och det inlägg som den tycker minst om?


Och vad är då lycka?

November är en bitter månad. Det är kallt. Det är mörkt. Allt känns lite extra jobbigt. Det är svårt att sova. Det är svårt att vakna. Det är svårt att orka. Det är svårt att hinna med. Det är svårt att ha roligt. Det är jobbigt att ha tråkigt. Det är jobbigt att det är stökigt. Det är jobbigt att städa. Det är segt. Det går för fort. Och så håller november på. Detta gör att jag på sistone har funderat på saker som att man inte vet att man har ett samvete förrän man har dåligt samvete, man tänker inte på att det inte regnar förrän det börjar regna och man tänker inte på att det har varit bra förrän det är dåligt. Sådana tankar hjälper en inte i november. Denna bittra månad, som är en jäkla mellanmånad då inget händer. Tiden bara går och går, det är vardagsrytmens månad. Hursomhelst har detta fått mig att försöka omprioritera lite. Jag ska försöka tänka på vad jag faktiskt har och vad som faktiskt gör mig så jävla glad.

Saker jag har som står över november.

- En världsbäst och underbar själsfrände vid namn Madde som lyser upp allt och som väcker mig till liv.
- En underbar Edman som förgyller min vardag med den mest storslagna humorn.
- En fantastisk Marc-ass som kan göra allting underbart. En vanlig fika blir ett minne för livet med Marc-ass.
- En viss C som får allt att kännas bättre och mer fantastisk. Jäklar vad glad han gör mig.
- En mamma som inte går att beskriva. Min mamma är bättre än din mamma, so i ditt ansikte.
- Jag kuggade inte tentan, vilket jag trodde. Mycket beröm till mig. Bra gjort, Tess.
- En syskonskara som får mig att skratta av bara tanken på dem.
- En mysig lägenhet som får mig att känna mig trygg och självständig.
- En Mårre som vidgar mina vyer och som förstår mig.
- En kaffekokare som används för mycket. Bara för att det är så förbannat bra med kaffe.
- Planer som är så storslagna att jag tappar andan. Planer som ska förverkligas vilket gör mig ännu mer extas.
- Cigaretter. Hur lite pengar jag än har så räcker det alltid till cigg och det är en förmåga jag beundrar hos mig själv.

Äh, vem fan försöker jag lura? Jag kommer ställa mig och klaga någonstans snart igen. Och vet ni vad det tyder på? Att jag är lycklig. Jag har så lite problem att lösa att jag faktiskt har tid att klaga på mörker och väder. Och det gör mig ännu mer lycklig.

Hursomhelst, det här blogginlägget blev ju inte bra. Det hela påminner om när man ska skriva en uppsats, ett pm eller en hemtenta och man ställer upp ca. två frågeställningar. Sedan börjar man skriva och efter ett tag omformulerar man frågeställningarna och syftet för det hela bar inte, helt enkelt. Så jag försöker igen. Let's omproblematisera. Att blanda svenska och engelska är också en sådan sak som kan bära eller brista. Vad tycker ni?

Eller så slutar jag bara skriva för jag har verkligen ingenting att säga. Jag har inte ens lite mysiga Sarah Palin citat att komma med.

Dagens person: Edman. Som tack för hjälpen inför spexet.
Dagens citat:
Jag: Så, ska vi ses någon gång snart?
R: Nej.
Dagens fråga: Är det någon som råkar kunna mamut på sina fem?


Ingen kommer orka läsa detta.

Jag sover inte längre på nätterna. Jag vet inte varför. Det har bara slutat att vara min grej. Förmodligen beror det på bristen av bestämda tider, vardagsrytm och liknande. Men ännu en natt sitter jag ialla fall här i min väldigt stökiga lilla etta. Angående att den är stökig så säger jag som Edman; jag har inre struktur.

Egentligen ska man inte blogga när man inte har någonting att säga för det resulterar enbart i ett lååångt inlägg som ingen orkar läsa. Det blir ett lååångt inlägg därför att man skriver och skriver för att försöka få till en poäng med inlägget, men den verkar aldrig dyka upp. Poängen och tröttheten har blåsit bort ihop. Det blir väl lätt så i november. Men man kanske bara ska göra som Palin och låta Gud avgöra...

Såg lite på tv nyss, det var konstigt. Någon person, som säkert är halvkänd för något dumt, interjuva (är inte det ett ganska svårt ord att stava? Stavas det intervjuva eller interjuva eller på något annat sätt?) den där läskiga socialisten som skriver krönikor i metro och helt plötsligt frågar han: Älskar du och din fru ofta?  Var inte det bara konstigt att fråga? Varför vill han veta det? En sak är säker, alla känner ett enormt behov av närhet i november och sedan slutar det med att allt handlar om sex. Det pratas sex ständigt och jämt. Hela tiden. Vad har det pratas mer om då på sistone? Jo, ifall något kan vara sant om det inte är logiskt. Om det finns någon objektiv sanning/ kunskap. Hur man ska göra om musikvideon "pictures in the dark" (idén är fantastisk). Och precis som med sex så tror jag inte vi har kommit fram till så mycket, utan vi bara fortsätter diskussionerna och snurrar runt och runt. Ungefär som med det här inlägget. Känner ni också hur jag lyckas återkoppla allting till varandra? Allt håller ihop i beroende varibler och visar sambanden så fantastiskt, egentligen borde jag måla en kurva av det och kritisera. Åh, det är nästan så man blir... Se, där lyckades jag med ännu en återkoppling.

Har haft en mysig filmkväll med Madde och Edman. Först såg vi Romeo och Julia, den med Leo. Förlåt mig, men det går inte att förneka att han är gudomligt snygg när han sitter i profil och röker. Haha, det var rätt kul. För när denna bild har uppenbarat sig för mig, så säger jag: Sweeeeet, give it to me. Och precis då byter de bild och en stor, fet man visas. Jag bjuder på den. Det var ett komiskt ögonblick. Jag kan göra sånt, bjuda på mig själv. Om jag inte gjorde det så skulle jag nog inte ha mycket att säga. Hursomhelst såg vi aldrig klart den för jag och Madde förstod inte vad de sa. Det var något om pilgrimer som bara var konstigt. Sedan var det en scen då Julia säger: Natten slöjar mina blossande kinder. Vad fan betyder det? Hursomhelst ska jag använda mig av den meningen vid lämpligt tillfälle.
Nästa film vi såg var "Pretty in pink". Jag dör av skratt. Jag verkligen dör av skratt. Det var skräpfilm när det är som allra bäst. Ojoj, jag kan inte ens börja förklara den för orden räcker inte till. Se den och se den igen och bara njut.
Sen såg vi en "En sen kväll på McCools". Jag förstår att pojkar uppskattar denna film. Men den är snyggt upplagd och advokaten Carl är min nya kärlek. Jag älskar människor som anser sig vara så himla bra och inte ha någon självdistans. Det är verkligen humor. Hursomhelst så räddas hela filmen av slutet. Jag skrek av skratt. Hela filmen går till filmhistorien tack vare slutet. Det var fantastiskt. Det absolut bästa på länge. Och återigen var Carl den absolut bästa. Give it to me. Se, där gjorde jag ännu en snygg återkoppling. Man lär sig mycket sånt på universitet. Så användbart så. Det ser ni ju uppenbara bevis på i det här inlägget.

Hahaha, de sa nyss på tv:n "Jag känner att det drar in en väldigt folklig vind här i studion". Jag skulle vilja ha hennes definition av den situationen lite mer tydlig.

Något annat?
Hm...
Ehh..
Well...
Hm...
Nej.

Funderar förövrigt på att tillägna en liten bit av varje blogginlägg till Sarah Palin för hon är ett helt nytt fenomen och problem.

Dagens person: Mamma. Stort behov av vin och skitsnack med dig utan tidsbegränsning.
Dagens citat: Vi tittar på vårt nya favoritfenomen- Sarah Palin.
Jag: Varför säger hon "sister" till sin dotter?
Madde: Äh, de är ju mormoner.
Dagens fråga: Orkade ni läsa?

Dum, dummare, dummast

Ett land i tredje världen skulle får västerländsk hjälp i ett projekt för att bekämpa malaria. En broschyr om betydelsen av att ta läkemedel mot malaria tas fram. Den består av tre bilder. Den till vänster visar en sjuk person som ligger till sängs. den mittersta hur han tar sina tabletter och den till höger hur han reser sig upp och är frisk. Men broschyren får inte avsedd effekt. I det land där broschyren distribuerades läser man nämligen från höger till vänster.


På Maddes hus kunde vi finna följande lapp:

HEJ HUS 3!!!!!

Det har varit stora problem med studierummen i det här huset.

DET ÄR INTE OKEJ ATT FESTA I STUIDERUMMEN!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
....inte enns att förfesta lite.

Om detta inte förbättras måste vi vidta åtgärden.

//Områdesansvariga


"Så fort det finns valfrihet så kan detta leda till förtryck, så därför borde vi tvinga dem"


Dagens person: Sarah Palin- för allt du gjort.
Dagens citat: Varför har han grått skämt?
Dagens fråga: Vad skulle Palin sagt om det?


Det var ju gulligt men dra åt helvete

Jag var ute och promenerade förut för att göra hjärnan förberedd på masspluggpsykos i några veckor. Hemtentan kommer med stormfart och jag kan för stunden ingenting. Beror nog mest på att enkätkonstruktioner intresserar mig inte någonstans. Hursomhelst, när jag går där på cykelbanan så står det plötsligt en korg med äpplen vid kanten. Det finns också en skylt där det står "Varsågod". Jag kommer på mig själv med att börja le, detta var ju alldeles urgulligt gjort. Bjuda på höstäpplen till alla promenerande pensionärer och barnfamiljer. Men tar jag ett äpple? NEJ! Absolut inte. För dessa äpplen kan faktiskt tillhöra häxan i Snövit. Varför skulle någon helt oskyldigt snällt bara bjuda på äpplen? Det händer inte. Dessa äpplen är antingen förgiftade, maskätna, äckliga eller livsfarliga. Något måste det vara. Så det var ju gulligt, men inte fan tänker jag vara så naiv så jag äter en främlings äpplen. Dra åt helvete, komma här och försöka förgifta mig genom att vara gullig. Jag är för fan inte Snövit.

Men på vägen tillbaka så ser jag två män som är Snövit. Dessa män står nämligen och skrattar och plockar äpple efter äpple ur korgen. Lägger ner i en påse och smakar och har sig. Jag ler igen. Det är ju FAKTISKT jättegulligt att någon kunnat glädja dessa två Snövit med denna lilla gest. Fast sedan tänker jag som så att Snövit blev också jätteglad över häxans äpple och sedan ångrade hon sig nog bittert. Fast skrattar bäst som skrattar sist, Snövit fick ju prinsen och det är väl den ständiga målsättningen. Eller?

Så, vad är viktigast då? Att vara misstänksam mot häxan eller lita på Snövit inom sig? Vad kommer man längst med?

Dagens person: Snövit. Det är något med henne. Hon trallar runt, klappar ekorrar och får ändå som hon vill.
Dagens citat: "Jag ska börja med såna där förkortningar. E-tuna, L-köping, S-holm" Av: Sara
Dagens fråga: Hur ofta ska man vattna en kaktus? Vad innebär: Vattnas sparsamt?

Klubben för inbördesbeundran, tacka och ta emot.

Vi är en sådan perfekt fyrklöver. Dynamiken är perfekt. Balansen är perfekt. Humorn är på topp. Intelligensen är överväldigande. Sysslorna för många. Minnen så värdefulla. Nuet det viktigaste.

Detta blogginlägg ska försöka beskriva en unik grupp, en vänskap så stark och orginell. Den ska förklara min drog. Mina vänner. Mina älskade vänner; Madde, Marc-ass och Edman. Vi är egentligen för bra för att kunna beskrivas men jag ska göra ett försök och jag ska göra ett försök i form av citat. Citat som kommit upp i nyktra och onyktra tillstånd. Läs och njut.

Det bör tilläggas att jag vill skriva ner dessa citat för att jag anser att de bör hamna i LIU:s ansökningsbroschyr för att jag hävdar bestämt att de på ett ärligt och rättvisande sätt visar hur ditt liv som student i Linköping kan komma att se ut. Genom att jag nu har nämnt det hoppas jag att denna blogg kommer upp om man söker på LIU och ansökning och på så vis når jag mitt mål även om detta inte skulle hamna i någon broschyr.

Madde: Kul att de har målat insidan av hans mun.

Marc-ass: Den går 20,40 och 00.
Tess: Vad är det för klockslag?

Madde och Tess i kör: ORGANISKT!! 
Frågan kvarstår dock, vad var det vi skämtade om? Det var ju så förbannat roligt...

Edman: Jag har ärvt min fars talang att kunna smyga ifrån sovande kvinnor utan att de vaknar.

Marc-ass: Förfest, det är vår disciplin det, Tess.

Tess: Jag går som en karl i högklackat utan lår.

Marc-ass: Nu känner jag mig som ett varmt paket.
Tess: Ja, ett varmt Marc-ass paket kommer gåendes.

Madde: Du har sant.

Madde: Här
Och sedan räcker hon mig två salamikorvar som legat på hennes macka.

Marc-ass: Vad är det som luktar? Luktar det bränt?
Marc-ass springer till spisen och blir sedan knäpptyst.
Tess: Vad? Vad är det för något?
Marc-ass: Nej, fy fan. Kom INTE hit!
Jag går dit och upptäcker att Marc-ass bränt sönder en sked. Jag skrattar fortfarande hysteriskt åt det, Marc-ass.
Marc-ass: Ett tag funderade jag på om jag skulle kunna slänga den utan att du märker något.

Edman: Nu får inte ni skratta åt att jag har en sådan här ögongrej.
Madde: Haha
Tess: Du kan ju inte säga något, du har ju bettskena.
Edman: Tess, du kan inte säga något. Du sover faktiskt i behå.

Madde: Hejdå, Marc-ass! Ha det så bra, vi syns.
Tess: Du med!

Madde: Hur mår ni, mina vänner?
Tess: Jag är lite stressad för det här med McDonalds.

Marc-ass: Jag har inte fått mig något på några dagar...
Tess: Det är lugnt, du sover ju hos mig.
Vi pratade inte om det som ni tror att vi pratade om.

Tess: Åh, ni måste lägga er ner. Jag kan verkligen rekommendera det. Det snurrar inte. Ingenting sånt. Det är bara så...skönt.

Tess: Vad pluggar du?
Han: Kungsgård
Tess: HÖNSGÅRD?!?
Sedan rufsade Hönsgård Madde i huvudet, innan han drog med henne ut för att hans mamma skulle komma och hämta honom.

Tess: Du vet den där boken om konspirationer jag gav dig?
Madde: Ja?
Tess: Ibland tror jag att folk använder den som kurslitteratur...

Tess: Skrattar bäst som skrattar sist.
Marc-ass: Ja, fyllan vinner.

RSS 2.0