Minkafferast

Ibland har jag fruktansvärt tråkigt. Sanslöst tråkigt. Fast ibland undrar jag om jag utsätter mig för de här stunderna undermedvetet. Jag kanske gör det bara för att jag lättare ska kunna uppskatta något roligt? Jag kan strunta i att lyssna på musik, för att riktigt påminna mig om hur tyst och tråkigt allt är just nu. Jag kan låta bli att skriva till vänner och folk på msn och intala mig att ingen är rolig iaf. (Ta nu inte det så personligt). Sedan sitter jag mest och suckar jättehögt och tänker om och om igen hur tråkigt allting är. Att jag mår riktigt deprimerande dåligt också när jag har tråkigt. Jag brukar också ibland, när jag går lite wild n crazy, minnas då jag levde större delen av mitt liv genom min dator när jag var 14. Som tur är så gjorde ju Christian och Oskar det också. Ja, så brukar jag sitta och tänka ibland. Men samtidigt är allting jättetråkigt. Sedan, som ett mirakel, är stunden över. Då har jag inte tråkigt längre. Jag sysselsätter mig med saker, gör något. Allting känns bättre och allt det tråkiga är borta. Jag har jättesvårt att reflektera över mina jättetråkiga stunder, men jag tror att de enbart excisterar i London. Vilket är ganska ironiskt.

Förövrigt tycker jag och kommer alltid tycka att det är megastatus att jag har Picadilly Circus som mötesplats för kvällen.

Dagens lirare: Christian.
Dagens citat:  " That's what happens when you leave a whole bunch of good friends at home....and what have we learnt? Dont get friends". Christian till mig när jag hade hemlängtan. Hjälpte faktiskt.
Dagens fråga: Faktiskt något jag funderat jättelänge på, vad gör ickerökare när de väntar?