Minkafferast

Jag och Madelene testade på att vara hemlösa i lördags. Det var inte roligt, inte stimulerande, inte spännande. Det var dock dyrt och satte saker i perspektiv. Madde skulle sova hos en av hennes/våra kompisar som erbjudit sängplats till henne. Vi skulle dessutom umgås med våra kompisar, gå ut eller något. Därför åker jag och Madde till South Kensington där vi skulle mötas, vi kommer dit klockan nio. Sedan sitter vi där och väntar i en och halvtimma, samtidigt som vi oräkneliga ggr försöker ringa och smsa Maddes kompis som hon ska sova hos. Jag försöker dessutom få tag på min hostmother för att kolla om Madde kan sova hos mig ifall vi inte får tag på vår kompis. Men ingen svarar, ingenting händer. Och där sitter vi, på en stenbänk och fryser och Madde har ingenstans att sova. Hurra!

Tillslut bestämmer vi oss för att ta oss till Victoria och kolla lastminute hostels. Alla hostels är bokade. Hur löser vi detta? Jo, vi får ta ett hotellrum för 114 pund. 114 PUND!!! Hotellet var då fyrstjärningt, men som allting annat i London så kostar skit massa pengar. Det finns ingen standard, kvalité och lyx här om man inte är stenrik. Jag har inte råd att bo här längre, så enkelt är det.

Jag har bestämt mig för att åka hem vid jul. Hemma har jag ett hem. En familj, vänner. Allting jag behöver i mitt liv. Däremot kommer jag alltid vara otroligt stolt över mig och Madde att vi gör det här. Det är sjukligt karaktärsbyggande. Vi kommer komma hem förändrade, så enkelt är det. Men vi har åtminstone gjort det tillsammans, så det kunde vara värre.

För övrigt fick vi reda på att kompisen åkte ambulans, därför svarade hon inte...

Dagens lirare: Madde. För att det är hon och jag.
Dagens citat: "Overall är ett sjukt bra plagg, btw". Av: Storebror Richard
Dagens fråga: Skulle du klara livet i London som au- pair?